Här sitter man ensam.

Är hemma från skolan, sjuk.

Har sovit från halv 9 till lite före 1.

Har luggit hela natten dränkt i vick-salva

på halsen, bröstet och fötterna. Har ätit

medicin, täckt min åsyn i näsdukar och knarkat eucalyptuspastiller.

Min telefon går på högvarv och har hela morgonen stirrat mej blind på;

• Neeeej, är du sjuk?! Hur fan ska jag klara mej??
• Krya på dej <3
• Det är dött i skolan utan dej.
• Kommer aldrig klara skoldagen utan dej.

Själv känner jag mej överkörd och sedan manglad.

Först allt med Daniel, sen Simon, Johannes

+ alla prov, läxor, bitchar, och så är man sjuk.

Det som tär mest är nog Daniel och att vara sjuk.

Varför kan inte avståndet krympa??

Tycker ni 80-90 km är långt från

varandra om man har ett förhållande?

Nu tänker jag bosätta mej i soffan med en STOOR flaska att dricka, så jag inte behöver springa och fylla på den jämt och ständigt, lite kex och annat ätbart, mitt stora täcke, big size dyna, snordukar, medicin och vicksalva.

Kanske en potta också, så behöver jag inte springa till toan?!

LATER